Tjugondedag Knut

Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen kastas ut, ut, ut...

Det är alltid intressant att få lite bakgrundshistorik till varför man firar en speciell högtid, många gånger har man kanske undrat över varför högtiderna har ett speciellt namn och härmed får du lite historik till tjugondedag Knut.

Bakgrunden till denna festliga dag är faktiskt av det ganska mörka slaget. Den danske prinsen Knud Lavard blev mördad år 1131 av sin kusin Magnus Nilsson, dåvarande svensk kung i Västergötland. Knut blev på en senare tidpunkt helgonförklarad och därefter dök de så kallade knutsgillena upp.

De äldsta Knutsgillena uppstod i mitten av 1100-talet, bland annat i Schlesvig. Under medeltiden kom flera av gillena att förknippas med Knud Lavards mer kände farbror, helgonkungen Knud den helige. Knutsgillen är en samlingsbeteckning på ett antal medeltida danska köpmansgillen, vissa lever än idag kvar som ett slags sällskapsordnar, främst i Sydsverige, men även i Danmark och i Tyskland.

Av de ursprungliga knutsgillena med tillhörande knutsbaler utvecklades under 1600-talet en festlighet som nu kom att kallas tjugondedag Knut. Då flyttade man också datumen från den 7 januari till den 13 januari. Det var faktiskt den lutherska kyrkan som ville stärka kyrkans ställning genom att förlänga julen med ytterligare en vecka.  Av tradition firade man då att julen var slut, en slags kyrklig efterfest! Under 1800-talet utvecklades festligheten och blev vanlig i folkhemmet och man firade då liksom nu med en så kallad julgransplundring, där julgranen kastas ut och juldekorationerna tas ned och packas in.

Det finns också exempel på platser i Sverige (främst Bohuslän och Västergötland) där ungdomarna har klätt ut sig och gått runt från hus till hus och ropat ”slut på jula och slut på ljusa och slut på brännvin´t i alla husa”.  Detta var nog mest vanligt på 50- och 60-talet. Man firar tjugondedag Knut i Sverige, Finland och i vissa delar av Norge. Det finns olika talesätt som hör till högtiden, t.ex. ”tjugondag Knut körs julen ut”, ”tjugondag Knut kastas granen ut” och det lite äldre talesättet ”Knut driver julen ut”.

Själv minns jag hur vi firade tjugondedag Knut hemma hos vår familj, genom att julgranen pyntades upp med små gottepåsar och där det dukades upp ett mindre julbord med resterna av julmaten. Släkt och vänner bjöds in, och vi dansade runt granen en sista gång medans vi barn längtansfullt såg på gottepåsarna som delades ut när dansen var avklarad. Därefter öppnades dörren och granen kastades med full fart utomhus och blev liggande ute tills alla barren hade ramlat av och granen kunde sågas upp i mindre bitar och eldas upp i kakelugnen. Farmor berättade också att hennes mor hade som tradition att när maten var uppäten öppna alla dörrar och fara runt med en sopkvast och skrika "ut Knut – nu är julen slut".

Hoppas att du också har några barndomsminnen från tjugondedag Knut.

Du är välkommen att dela med dig av dina hågkomster i bloggkommentarerna här nedanför, det skulle vara jättekul att läsa om just dina minnen av denna högtid.

Åsa på Happydays