Vinsmakning på Ruffino Winery

Ingen studieresa utan vin – och speciellt inte när destinationen heter Toscana! Därför gjorde Happydays tourbuss halt på totalt två vingårdar under vår fyra dagar långa ”semester i fältet” i oktober 2019.

Första vinstoppet på vägen var Ruffino Winery. Ruffino har egendomar på flera platser i Toscana och Veneto, men vår resa gick till huvudgården Poggio Casciano som ligger omgiven av vinmarkerna, 20 km söder om Florens.

Historisk arkitektur
Stämningen infann sig på en gång när vi körde fram på grusvägen och fick utsikt över de långa raderna av välskötta vinrankor. Den gyllene höstsolens strålar smekte både oss och landskapet då bussen gjorde halt vid slutet av vägen och vi gick mot huvudbyggnaden: En gul villa från 1300-talet med en vacker terrass och en välskött gårdsplats med sammetsmjuk gräsmatta, stora terrakotta-krukor samt antika fontäner och skulpturer.

Vi blev väl mottagna av en duktig guide och vinspecialist som bjöd oss innanför. I de gamla salongerna var stilen elegant och full av historiska minnen på väggarna och i en salong med parkettgolv och stora fönster ut mot gårdsplatsen startade vår vinresa.

Ett stort bord drog till sig vår uppmärksamhet med sin förnäma uppdukning, men då vi var så många tog vi det första glaset stående. Och under tiden som den vinkunniga Ruffino-representanten hällde upp våra glas blev våra öron fyllda med historien om vingårdens tillblivelse i en förkortad variant.

Walk’n’taste
Med glaset fyllt gick vi vidare till vingårdens vinkällare varifrån det doftade kraftigt och inbjudande av de läckra dropparna. Det var en rolig och autentisk upplevelse att spatsera mellan de stora tunnorna och höra om produktionen medan vi sippade av vinet och levande föreställde oss den process som vinet hade gått igenom innan den nådde vår mun.

Det blev aldrig tråkigt att lyssna till vår guide, för med jämna mellanrum lät han poänger, vitsar och frågor hagla ner över oss – vilket gjorde att vi aldrig tappade uppmärksamheten.

Glas nummer 2 – på vårat eget vis
I vinkällaren fick vi också glas nummer två och det var inte den vanliga provsmakningsmängden: det var ganska rejäla glas som hälldes upp och om vi trodde att vi skulle lära oss att dofta, smaka och spotta ut så kunde vi tänka om – det var inte den typen av vinsmakning.

Det var mer den typen av smakning där man strosar runt i imponerande, autentiska omgivningar och får känslan av att småprata med vinspecialisten medan man njuter av vinet, precis som om man satt på en restaurang och fick ett litet glas.

Hela upplevelsen var otroligt charmig, spännande och utan några krusiduller eller pretentiösa krav. Vi blev inte heller introducerade till den vanliga (oändliga) raden av smaknoter som man bara sällan kan känna igen på tungan i alla fall, men fick istället själva sätta ord på hur vinet smakade. Guiden hjälpte oss en bit på traven, men det var en mycket mer experimenterande och nyfiken upplevelse för oss, än den var undervisande.

Ett sista glas och en utflykt på vinmarken
Vinsmakningens tredje och sista glas, guidens egen favorit, fick vi på den solbelysta terrassen. Där det första vinet hade varit väldigt torrt och kryddigt och det andra en aning syrligt, så var detta vin mjukt och hade ett djup i smaken. Det var alltså tre väldigt olika rödviner, var och en var välsmakande och lätta att föreställa sig som en del av en meny.

Mycket nöjda promenerade vi så med guiden ut mellan vinrankorna där vi kort fick höra om områdets gynnsamma klimat, innan vi slutligen skålade och sa ”arrivederci!”   

Här kan du läsa om den andra vinsmakningen: Tenute di Badia.

Text och bilder: Susanne Thrane