... det kanske inte är så tokigt!
Normalt är semester inte något vi själva har här på semesterfabriken, det är något vi säljer - som vi skämtsamt brukar säga. Ändå smyger vi oss iväg ibland på en bilsemester för att uppleva stämningen, och i år var inget undantag, trots coronapandemin. Läs här Sørens högaktuella intryck och upplevelser av en bilsemester i Europa anno sommaren 2020!
Har du själv erfarenheter med bilsemestern inom- eller utomlands i år, vill vi jättegärna höra av dig! Skriv ner din upplevelse i kommentarfältet under bilderna längre ner på sidan – till nytta och glädje för andra reslystna.
Søren berättar
2020 har varit ett märkligt år på semesterfronten. Innan sommaren kom hade min fru och jag redan vinkat farväl till två planerade semestrar söderut med flyg. Coronapandemin hade stängt gränserna under en period och det fanns redan en stämning i samhälle att det skulle vara farligt att ge sig ut och resa.
Då sommaren äntligen kom och det danska sommarvädret bjöd på storm och regnskurar, ja då skulle vi bara komma iväg. Vi ville återigen ut i Europa, använda våra avdankade utländska glosor, förtrollas av naturscener, samt bli överraskade av främmande menyer – allt det, som som är så magiskt med en semester.
Coronasafehouse på hjul
Från början visste vi att vi skulle hålla oss borta från flygplatser och överfyllda turistmål. Vi startade med att bilen fick en semestertvätt i biltvätten och därefter skulle den packas. Som något nytt fick handsprit och CE-märkta munskydd från apoteket sin egen plats i kabinen. På det sättet kunde hela resdelen enkelt äga rum i vår egen skyddade bilkabin, som vi snabbt döpte om till vårt eget lilla coronasafehouse på hjul. Om vi bara följde de enskilda ländernas regler och alla de redan tillärda reglerna om avstånd och handhygien - så skulle det nog gå bra.
Det blev en ljuvlig semester. De första övernattningarna tog vi i Harz och bilturen gick över alla förväntningar, då vägarna var knappt så trafikerade som de har varit på tidigare bilsemestrar. Vi hade bokat två nätter på Klosterhotel Wöltingerode och det första vi gjorde vid ankomst, var att besöka deras sköna biergarten. Man tar munskyddet på när man går upp och beställer öl, men som tur var skulle man inte ha det på när man sitter vid bordet och ska dricka. Här upplevde vi för första gången att vi skulle utfylla en registreringsblankett med kontaktdata samt information om bordnummer och tidpunkt för besöket. Tänka sig, att man i Tyskland har gjort en så stort registreringsapparat för att kunna stänga ner effektivt vid eventuella smittoutbrott, det är tysk effektivitet på högt nivå och det var faktiskt väldigt betryggande. Informationerna vi upplyste raderas efter 14 dagar.
Munskydd har ju hitintills inte varit ett av de viktiga redskapen i den danska insatsen mot coronapandemin och här står Danmark faktiskt rätt ensamma i världen. Vår upplevelse av munskyddsplikten var att det inte var någon ”big deal”. Det kändes varken konstigt, obehagligt eller något dylikt. Det var helt enkelt så man gjorde i specifika situationer där man kom nära varandra. Mitt enda besvär var faktiskt att man som glasögonbärare kan ha den utmaningen att glasen immar när man andas under skyddet, så det är ju bra att man inte ska ha det på när man kör bil.
Currywurst med handsprit
Efter två härliga dagar i Harzen körde vi vidare till Das Alpenhaus Kaprun i Österrike. På resan gjorde vi några stopp på rastplatser ner genom Tyskland. Vi hade läst innan att dessa skulle vara stängda och att man själv skulle förbereda en stor matlåda. Detta var dock inte korrekt. Det var öppet alla ställen med betryggande säkerhetsregler. Det var röda och gröna pilar på golvet för att dirigera de besökande riktigt in och ut ur butikerna, så köbildningar var sällsynt, och tyskarna är bättre på att hålla naturlig hövlig avstånd, än det man typiskt upplever här hemma i Danmark. Dessutom upplevde vi också att beställa en tysk currywurst med pommesfrites, där det var en gratis liten flaska handsprit med på brickan. Alla ställen hade man också möjligheten för att få maten ”to go”.
I Österrike var coronarestriktionerna mer på samma nivå som i Danmark. Det fanns handsprit överallt men det var endast på apoteket, i den offentliga transporten och i mycket små butiker som man skulle bära munskydd. Under vår semestervecka i Österrike stramades dock restriktionerna något, så att munskydd i alla butiker blev infört. Vi hade läst om varslet i medierna dagen innan och dagen efter var det genomfört av alla utan kalabalik. Det var imponerande! På hotellet var det ingen munskyddsplikt och det var bara några enstaka tyska gäster som använde det.
På hemresan tog vi två övernattningar i den vackra gamla medeltidsstaden Rothenburg ob der Tauber, där vi bodde på Hotel Rappen. Här upplevde vi en lite lustig förtolkning av coronarestriktioner, som vi tillskriver hotellet med ett litet leende på läpparna. På hotellets parkeringsplats var det skyltar som dirigerade folk till att parkera med 1,5 meters mellanrum. Coronasituationen kan vara svår att navigera i, när restriktionerna ändras från vecka till vecka, och det gäller både för hotell såväl som semestergäster. Men helt generellt var det vårt intryck, att man hade bra kontroll på det mesta, både i Tyskland och Österrike. Det enda ställe vi upplevde att det var lite trängsel med folk var vid den dansk-tyska gränsen – och det var danskar som skulle ner för att köpa billig öl vid gränsen.
Text och foto: Søren Idun