hoteller til ferien med happydays
cd top arrow

Aktuellt – små historier från Happydays

Aktuellt - små historier från Happydays
Blog oprettet: 29-03-2017 Blogindlæg i alt: 112 Antal kommentarer: 31 Antal følgere: 5 Følg denne blog
Bilsemester till Bayerischer Wald i Bayern
13-05-2015

Inger Marie och Tage Nielsen har varit på semester i Bayerischer Wald och har skrivit en fin reseberättelse och sänt till oss på Happydays. Vi har valt att korta ner den lite, här är den också översatt till svenska. Trevlig läsning!

"I år beslöt vi oss för att ta emot ett erbjudande från Happydays, som i januari annonserade om den tyska semesterresorten Predigtstuhl Resort i St. Englmar i Bayreischer Wald, på ett avstånd av cirka 1.150 kilometer från vår hemort Ølholm. Vi valde att ta en enkelnatt på vägen ner och fann genom Happydays ett passande stopp på Mercure Hotel Halle-Leipzig. Det 4-stjärniga hotellet är byggt ”runt” en gammal väderkvarn, som är en integrerad del av hotellet.

Nästa dag, lördag den 18 april 2015, njöt vi av bilturen från Halle på autobahn A-9 från Berlin till München. Fantastiskt flott landskap och en härlig 3-spårig motorväg. Vid rastplats Rudolphstein höll vi paus. Platsen är den tidigare gränsen mellan DDR och BRD och då jag hade korsat platsen en gång för 15-20 år sedan i lastbil, på väg till München med Variant-trailer, var det intressant för mig att återse platsen. De gamla gränsbyggnaderna på DDR-sidan var nedrivna,  men rastplatsen på BRD-sidan stod fortfarande kvar. Cafeterian stod som i gamla dagar, byggd över A-9. Man kan sitta och kika ut över motorvägen, medan trafiken bullrar fram under cafeterian. Imponerande byggeri i ett mycket vackert landskap. Längre ner på A-9, strax före Bayreuth, körde vi av från motorvägen. Vi hade beslutat hemifrån att köra in över Fichtelgebirge på B-303 till en ny autobahn A-93 vid staden Marktredwitz. Härifrån är det direkt motorväg nära den tjeckiska gränsen, till Regensburg, där vi skulle hitta A-3 (Frankfurt-Passau autobahn).

Innan dess tog vi en avstickare till staden Schartzenfeld. Här ville jag försöka hitta ett företag som heter Schlegel, där jag flera gånger i mitt arbetsliv hämtade axlar till Variant i Vejle. Vi hittade firman och gamla minnen dök fram i det vackra området vid floden Naab, som strömmar genom staden. Vid avfart 107 Bogen på A-3 hade vi nu endast 20 kilometer till St. Englmar. En vacker tur på den vanliga landsvägen, från Donaus vattenspegel till en höjd på 902 meter över havet. Och en vacker naturupplevelse från Halle till Donau-området och vi var mycket förväntansfulla. Nu skulle vi se och uppleva Bayerischer Wald de nästa 7 dagarna på Predigtstuhl Resort i St. Englmar. 

Första dagen i St. Englmar sken solen och himlen var totalt molnfri. Vi beslöt efter två dagars resa, att gå till en av de högsta punkterna i närheten. Det ligger två bergstoppar, Kogl på 1056 m.ö.h. och Predigtstuhl på 1024 m.ö.h., i området. Vi hittade snart en av alla vandringsleder som finns i området. Igenom skogen gick vi på krokiga stigar uppåt, och efter en timme stod vi vid Predigtstuhl med den imponerande utsikten. På returvägen kom vi förbi en plats där man kunde klättra i träden på anlagda stigar på 5-10 meters höjd. Det är populärt för barnfamiljer, man får en säkerhetslina på sig och går tillsammans med en instruktör, så klättringen är säker. Men min fru ville inte prova, sa hon.

Dagen efter visade sig solen åter från en molnfri himmel och vi beslöt oss för att köra till Passau. Staden vid Donau på gränsen till Österrike, där både Inn och Ilz floderna förenar sig med Donau. Vädret i Passau visade på en temperatur på 20-22 grader. En plats som vi ville besöka i Passau, var domkyrkan St. Stephansdom. Den är så vacker, att man inte kan tro det förrän man har sett det med egna ögon. Kyrkan har världens största domkyrkoorgel, organisten kan på en och samma gång hantera fem olika manualer med 17.774 pipor! Turen till Passau körde vi längs små vägar då vi ville besöka Bayerischer Nationalpark, där det i staden Neushönau finns en speciell sevärdhet: Baumwipfelpfad, som är ett väldigt speciellt utsiktstorn. Stigen startar lätt och stiger sedan uppåt och slutar vid ett slags bikupa-liknande torn. Här går man i cirklar, högre och högre upp tills man till slut har kommit upp till toppen, 44 meter över marken. Nu har man kommit upp bland trädtopparna och har en praktfull panoramautsikt, 360 grader runt.

De följande dagarna besökte vi städerna Bodenmais och Zwissel. Städerna är kända för dess glasblåsare och man framställer många vackra ting i kristallglas. Vid fabriken i Zwissel har man placerat 93.000 kristallglas ovanpå varandra, så att de bildar en gnistrande pyramid. Dock inkapslat i ett glashus till skydd mot väder och vind. Intressant att få se glasblåsarna framställa de fina kristallglasen. Vädret fortsätter med att vara soligt med 20-22 graders värme i Donau-dalen. Vi besökte också platsen som kallas Donaudurchbruch vid staden Kelheim sydväst om Regensburg. Här pressar Donau på genom några smala klippor. Vid stor nederbörd ger detta stora problem med högvatten på upp till 8 meter. Vid ett av dessa högvatten år 1999 fick klostret Weltenburg, som ligger nära floden, stora skador. Klostret har också ett bryggeri som har bryggt öl sedan år 1050 och deras Dunkelbier blev bedömt till att vara världens bästa år 2004, 2008 och 2012.

Vistelsen på Predigtstuhl Resort i St. Englmar var toppen, liksom naturen i Bayerischer Wald. Turen hem till Danmark gick fint. Flera dagar med vackert solskensväder i södra Tyskland blev så avlöst av regn norr om Hamburg.

Vänliga semesterhälsningar

Inger Marie och Tage Nielsen"

Kommentarer
Skriv en kommentar
Happydays forbeholder sig retten til at slette kommentarer af anstødelig karakter.

Seneste blogindlæg

BLACK FRIDAY: Gode tilbud og stor feriekonkurrence!
Natten til fredag den 23. november sænker vi priserne på nogle af vores største ferief...
61 Kommentarer
BLACK FRIDAY: FAKTA OCH TÄVLING
Natten till fredag den 23 november sänker vi priserna på några av Happydays semesterfavo...
15 Kommentarer
Filmen fra studieturen 2018
Grüβ Gott og gullashsuppe! Se filmen fra studieturen 2018, da Happydays indtog alperne i b...
1 Kommentarer

Seneste kommentar

Annette L.
KRYDSTOGT MED FORHINDRINGER I foråret 2012 skulle vi på vores første krydstogt. Skibet skulle afsejle fra Dubai. Den planlagte flyvetid fra Danmark skulle blot være nogle få timer, men den samlede rejsetid endte med at blive på 60 timer! Problemerne begyndte ved den planlagt mellemlanding i Amsterdam. Her var der kommet lidt sne og derfor kunne vi ikke lande men blev i stedet omdirigeret til Bruxelles. Efter vi var landet her sad vi en rum tid i flyet, før det fløj til Amsterdam, hvor den videre afgang til Dubai var aflyst. Her fik vi lov til at stå og stå i timelange køer på et hårdt cementgulv blot for absolut ingen brugbare informationer at få. Vi fik dog til sidst et hotel, som vi kunne vente på. Da vi ikke kunne få fat vores bagage, hvori vi havde pakket vores overtøj, frøs vi nærmest til ispinde, da vi ventede i lang tid på en taxa. Dagen efter blev alternativet så at vi skulle vi flyve fra Amsterdam via London til Dubai. Det lykkedes og glade sad vi i London i flyet med kurs mod Dubai. Efter 6 timer i flysædet uden hverken vådt eller tørt fik vi til sidst at vide at flyet altså ikke kom nogen vegne den aften! Så igen ud i kulden for at vente på en taxa og ind på endnu et hotelværelse. Endelig, endelig på tredjedagen fløj vi til Dubai. Da vi kom dertil, var krydstogtskibet dog for længst dampet af, så det gik med taxa gennem 300 km ørken for at indhente skibet i dets næste havn. Da vi kom til havnen, vendte taxachaufføren straks om, og så stod vi alene, og så landgangsbroen blive trukket op. Desperationen i vore blikke formildede dog skibsofficeren, som allernådigst lod os komme med tre dage for sent. Vi havde dog stadig ingen bagage og vores rejsetøj var ved at være godt nusset, så vi kunne slet ikke leve op til skibets fornemme dresscode. Vi listede os rundt langs panelerne i vores i nød indkøbte reklametøj fra skibets souvenirbutik. Vi blev genforenet med vore kufferter dagen før hjemrejsen. Efter mængden af bagagemærker at dømme havde de været på en endnu mere omstændelig omvej, end vi selv havde!
Bernt Salzwedell
Et efterår rejste vi til Tyrkiet. Det regnede fra ankomsten i lufthavnen og til flyafgang hjem otte dage senere. Hotellet havde ingen varme, og når man skulle indtage dagens måltider, foregik det i bare fødder, da der stod cirka 10 cm vand i restauranten. At tørre håndklæder var en umulighed. Når man bestilte vin etc. i restauranten, skulle man betale med perler med forskellige farver og værdi., som man købte for EURO. Det tog sin tid at betale, da jeg tabte en af perlekæderne på gulvet, og alle perlerne tog på sejltur i restauranten. Men man tager den da bare med ro: Hver morgen gik en ven og jeg ned til badestranden, iført badebukser og paraply, og så gik vi ud til navlen, mens vi sang "I'm singing in the rain". Det kunne tjenerne godt lide, så vi fik RAKI til at varme os på efter morgenbadet. Vi fik ingen souvenirs med hjem, for praktisk talt alle forretninger var gået i vinterhi, og de få, der var åbne, havde et meget træt personale. På en bådtur i regnvejr tabte jeg mit kamera, så jeg har desværre ikke nogen billeder fra denne skønne ferie :-).
Esther Krogh Hansen
En ferie jeg aldrig glemmer på godt og ondt. I marts 2007 skulle min veninde og jeg til Costa Rica , og med tog fra Århus til lufthavnen i Kastrup. Der var varslet snestorm og jeg tog toget tidligere for at være sikker på at nå frem. Århus var allerede lukket for udkørsel om aftenen, og vi skulle flyve næste eftermiddag. Da vi ankom til hovedbanegården i København stoppede toget. De ventede på en lokofører som var forsinket på grund af vejret og arbejdstiden var udløbet for den pågældende. Til sidst fandt vi et S tog og smed kufferten ned ad trappen i snedriverne, og nåede endelig lufthavnen. vi sad så og ventede til om eftermiddagen før banerne var ryddet. Så da vi kom til Amsterdam var vores fly fløjet. Vi stod i kø for om bookning , hjælp til at ringe til rejsebureau og afbestille nat og udflugt første dag i Costa Rica. Vi skulle mellem lande i Miami og vi måtte ikke få vores kuffert. Vi insisterede og fik dem endelig langt om længe og fik booket en overnatning. Næste dag med taxa til Amsterdam lufthavn , fly vouchers, og denne gang mellemlanding i Mexico City. ( godt vi fik kufferten, ellers var den havnet i Miami ) Da vi ankom til Mexico foer vi vild i lufthavnen og endte i P. kælderen. Op og ned med elevator til vi endelig fandt ankomsthallen. MEN så startede problemerne først rigtigt. Vi afleverede først de grønne migrationspapirer og så bad Man om en E. Ticket , men vi havde kun en printet voucher. Så blev vi sendt til en anden skranke som sendte os tilbage igen. Ingen ville hjælpe os. Til sidst fandt vi en rigtig politi betjent og spurgte hvad vi skulle gøre, om vi skulle blive i Mexico, og han gik hen til skranken og med løftet pegefinger beordrede Dem til at give os vores flybilletter. Da han var gået spurgte de så om migrations papirerne som vi havde givet, hvilket De benægtede. Vi bad hende kigge i papirkurven, ellers vi ville hente betjenten igen. Til sidst lykkedes det, og da var tiden så knap at vi var ved at misse flyet til Costa Rica. Heldigvis fik vi en god ferie med mange oplevelser. Da vi skulle hjem igen var flyet forsinket til vores held, for da De skulle printe min billet gik systemet ned og vi ventede spå længe, at vi lige med nød og næppe nåede afgangen trods forsinkelsen i Costa Rica. Vi snakker tit om den tur og var glade for, at vi var 2 til at støtte hinanden.

Populære tags

Vi bruger cookies. Læs mere..