hoteller til ferien med happydays
cd top arrow

Aktuellt – små historier från Happydays

Aktuellt - små historier från Happydays
Blog oprettet: 29-03-2017 Blogindlæg i alt: 112 Antal kommentarer: 31 Antal følgere: 5 Følg denne blog
BLACK FRIDAY: FAKTA OCH TÄVLING
12-11-2018

Natten till fredag den 23 november sänker vi priserna på några av Happydays semesterfavoriter – och du kan få Black Friday-rabatt på upp till 2.300:- per dubbelrum.

Välj och vraka mellan familjesemester, romantisk minisemester, weekendresor och sommarsemester – sköna destinationer perfekta för en bilsemester, hela vägen från Sverige i norr till Italien i söder.

Som en extra service håller vi dessutom kvällsöppet i vår kundservice fredag den 23 november. Fram till kl. 20.00 sitter vi redo på telefonerna, och hjälper gärna till med bokning och frågor.

Är du medlem i vår reseklubb? Då tillhör du den exklusiva VIP-skara som får möjlighet att boka Black Friday-erbjudandena hos Happydays redan från torsdag den 22 november kl. 12.00.

Bli medlem här om du inte redan är det

Black Friday-erbjudandena gäller t.o.m. 27 november 2018 eller så länge lager finns.

VINN EN SEMESTER I VÅR BLACK FRIDAY-TÄVLING

Svart på vitt: Semestern som inte gick friktionsfritt

Kommer du ihåg kultfilmen ”Vi hade i alla fall tur med vädret” som hade premiär 1980? Trots alla, eller närmare bestämt, på grund av alla incidenter blev det en mycket minnesvärd semester för familjen Backlund!

Delta i tävlingen genom att ge oss ditt "värsta" och tokroligaste semesterminne så är du med och  tävlar om en valfri vistelse bland alla kommande Black Friday-erbjudanden. Håll koll på webbshoppen när vi lägger ut dem!

Det finstilta: Bland alla dem som skickat in skrattframkallande bidrag väljer vi en vinnare som får besked direkt och här på sidan. Vinnaren får välja en hotellvistelse från listan med Black Friday-erbjudanden, vänligen notera med förbehåll för utsålda datum. Hotellvistelsen gäller för 2 personer och kan ej bytas mot kontanter. Tävlingen äger rum både på den danska och den svenska webbshoppen och pågår t.o.m. 27 november 2018.

Delta genom att skriva ditt bidrag i kommentarsfältet här nedanför.

Lycka till!

Kommentarer
Skriv en kommentar
Happydays forbeholder sig retten til at slette kommentarer af anstødelig karakter.
25-11-2018 20:38skrevmarianne karlsson
Det var i augusti 2007 och jag skulle resa ensam med min son för första gången, han fick resan i present och fyllde 8 år, bodde på 5 stjärnigt hotell i Albena, Bulgarien. Veckan gick bra och vädret var fantastiskt, det var när vi skulle resa hem som problemen började. Först hade jag missat skylten i receptionen där det stod att bussen skulle hämta upp oss mycket senare än bestämt, så vi fick vänta och vänta med resväskorna packade, sedan fick vi faktiskt bo på 2 hotell till innan vi äntligen flög hem 2 eller 3 dygn försenade, tänk om vi hade rest hela familjen så att vi kunde ha hjälpts åt? det var så jobbigt att vara själv.
25-11-2018 10:56skrevHenrikki Rutanen
För många att välja i från.
25-11-2018 08:22skrevJessika
Jag och min nuvarande make var unga och nyförälskade och hade åkt på en resa till Korfu. Redan första kvällen märkte vi att det var otroligt mycket mygg. Det surrade runt huvudet när vi skulle sova så vi blev helt galna. Dagen efter bestämde vi oss för att gå till affären för att köpa ngt som kunde ta bort myggen. Vi fann ett värmeljus vilket vi förstod skulle locka bort dem. På kvällen ringade vi in oss med de ljus som vi köpt, men oj vad vi ångrade oss på natten när maken och jag möttes vid köket och var fullständigt sönderstuckna. Dagen efter läste vi texten på ljusen där det stod att de lockade till sig mygg :))) Kan säga att vi aldrig gjort om det misstaget ;)
23-11-2018 15:55skrevBirgitta Lööf
Vi var fyra ungdomar på sena 60-talet som beställt en resa till Tunisien. Väl framme satte vi oss på bussen. Chauffören släppte av den ene efter den andre. Till sist var det bara vi fyra kvar. Vart ska ni bo frågade han. På hotell ospec fick han till svar. Han tittade på vår bokning och skrattade hjärtligt. Ospec är inget hotell. Det betyder ospecifierat. Pinsamt!!!! Fick åka hela vägen tillbaka. Vårt hotell var det första på vägen.
23-11-2018 09:10skrevÅsa Änghede
Mitt tokroligaste semesterminne är från en av min sambos och mina första semestrar ihop. Vi hade bokat en resa till Madeira där vi skulle vandra och uppleva den vackra naturen. Sagt och gjort, en dag gav vi oss iväg på vandring, med full utrustning i form av ryggsäck, bra skor m m. Vi vandrade längs levadorna och då jag är rätt höjdrädd tyckte jag det var ganska läskigt på vissa ställen där man gick nära kanten och hade stup nedanför sig. Jag gick därför först för att ha koll på vad jag satte fötterna. Men det var ju inte detta som satte stopp för vandringen. Nej det var något helt annat. Bakom mig ropade min sambo på mig; varpå jag vänder mig om och säger Va? samtidigt som jag fortsätter gå framåt och ser då inte en nedhängande trädgren som jag dundrar rätt in i med huvudet. Det gör rejält ont med stor bula och vissa stjärnor i blicken. Min sambo springer fram och säger; "Det var ju det jag försökte ropa till dig, att du skulle se upp för grenen". Vilket jag inte hörde.... Så kan det gå när avståndet mellan vandringspartnern blir för långt.
22-11-2018 21:55skrevAgneta Nilsson
Detta är inget som hänt på en resa utan snarare lite trassel för att överhuvudtaget komma iväg på en resa. År 2010 bestämde vi oss åka USA . Tyvärr blev resan inställd pga vulkanutbrott på Island. Askmolnet låg tjockt och länge. Året därpå tänkte vi att vi skulle ta en charterresa Sharm el Sheikh. Tyvärr blev den också inställd eftersom några ryssar hade utfodrat hajar. En tysk råkade bli hajmat och vi bokade om resan till en annan turistort i Egypten. Det föll sig inte bättre än att det utbröt en revulotion i Egypten , och så var den resan också inställd. Det började kännas som om vi aldrig skulle få kunna komma iväg. Vi provade att igen boka flygbiljetter till USA. Då vi satt i planet på Landvetter förklarade kapten att vi inte skulle kunna lyfta pga isbildningar på vingarna. Nu blev vi nervösa, skulle vi aldrig komma iväg? Till sist lyfte planet och vi kunde andas ut. Miami nästa????
22-11-2018 19:55skrevCornelia Liselöv Jönsson
Jag och min kille var i Egypten för flera år sedan, Vi hade kännt varandra 3 månader redan, Till hotellet i Sharm el Sheikh vi kom, Mat och buffé och magsjuka om!! Skiftades om att toaletten ockupera, Uppåt och neråt allt bara kom mera, Vi lärde känna och hjälpa varandra, Utan att den andra klandra, Så idag är vi gifta och har en 5årig son, Och hoppas på en ny resa utan banklån:)
22-11-2018 19:13skrevDenise Samuelsson
Det var många pr sedan när jag och min man hade bara varit ihop 7 månader. Vi åkte till Benidorm och på kvällen hölls det en ”Nobbly knees” tävling. Jag lurade min man att deltar utan att han förstod riktig vad detvar för tävling! Han kunde inte mycket Engelska ochdärför stod han däruppe utan att ha en aning vad som skulle komma. Modigt på sina unga dagar, skulle aldrig gör nu, 30 år senare. I alla fall alla män stod uppradat, och var och en i taget fick dra upp sina byx ben/ eller dra ner byxorna för att visa upp sina fina knän och gör en twirl framför publiken. Alla utom min man, som stod där, tyckte inte det var roligt och bara stirrade rakt fram. Det var nog första gången värden hade upplevt en ”vägrare”. Vad pinsamt! Efteråt kunde vi skratta rejält åt detta minne!
22-11-2018 17:33skrevSusanne Larsson
Vi hade bokat en vecka nere på ett lägenhetshotell i Kroatien. Vi kom fram lördag kväll och var rätt så trötta. Familjemedlemmarna, mamma, pappa, dotter och son åt en snabb kvällsmat fixat i pentryt. Det var varm och vi hade dörrarna till båda balkongerna öppna. Nedanför var det långt till mark. Vi hade i princip låtit väskorna stå ouppackade och sa att vi fixar allt i morgon. Pappa som alltid sover djupast av alla i familjen väckte oss alla med ett avgrundsvrål vid halv fyra-tiden på morgonen. Då hade han vaknat av en dov duns och att någon hoppade upp på vår balkong. Denna någon måste nästan gjort i byxorna för han försvann fort när maken for upp. (Han är 1,96 lång och rätt kraftig) Maken vände på sig och somnade snabbt om (efter det att vi stängt dörrarna). Vi andra var så uppjagade att vi hade svårt att komma till ro. Tänk om vi hade blivit av med hela reskassan. Den låg i min handväska bredvid sängen. På morgonen såg vi spår efter hur denne vige man hade lyckats ta sig upp. Sen köpte vi till luftkonditionering. Detta har präglat våra semestrar sedan dess och vi är alltid noga med hur vi förvarar värdesaker samt hur vi har öppet på rummet.
22-11-2018 14:13skrevJohnny Svensson
Här följer "The story of Julmarknadsresan": Vi skulle på bussresa till Schloss Teschow med julmarknad i Schwerin, en bit söder om Rostock, över helgen (6-8 dec 2013). Det var dock, enkelt uttryckt, dåligt väder… Vi kom iväg vid 06.20 till Hyllie. Den på vägen utanför Ystad liggande lastbilen var flyttad. Stormen hade väl lämnat orkanstyrka, men var fortfarande ganska kraftig. 45 min försenade (8.30) åkte vi ifrån Malmö. En av medpassagerarna, en äldre dam, blåste f ö omkull i väntan på bussen vid Hyllie… Öresundsbron öppnades strax innan vi skulle över, men det var inte Farö-broarna mellan Själland och Falster. Så det fick bli en omväg till de gamla broarna, men eftersom den ena bron, den långa, är så smal, så fick alla bussar, lastbilar etc mötas i krypfart. Detta gav väldigt långa köer. Det blåste fortfarande ganska kraftigt och bussens evakueringslucka på taket lossnade och det började snöa in... Samtidigt får vi veta att alla färjor till Tyskland är inställda pga stormen. Resan från Malmö till Rödby tog uppåt 5 tim mot normalt 2 tim... När vi kom dit var kön drygt 1,5 km i motorvägens båda filer och därtill kom kön vid färjeläget, men på något märkligt vis kom vi fram dit i alla fall. För att vänta lite till… Beslutsrundorna var rejäla - färjorna går, eller så går de inte - beskeden varierade, men guiden Marianne och chauffören Gert gjorde stora insatser för att jaga info. TIll slut blev det klart! En färja hade gett sig iväg till Puttgarden, men inte kunnat lägga till för att vattenståndet var för lågt och fick vända tillbaka till Rödby. Undrar hur kul den resan var? I detta oroliga vatten? All färjetrafik ställdes in! På obestämd tid! Resebolaget tog beslutet att ge upp och vända om hemåt. Vi bröt oss ut ur kön för att få tillfälle att köpa mat - vi hade inte ätit på hela dagen, förutom en mazarin. Och nu var klockan kanske 19.00... Bussen tog sig ur kön. Nu skulle vi ha mat! Vi körde in en vända i Rödby, men där fanns ingen möjlighet för drygt 40 bussresenärer att få mat, så vi gav oss iväg till Lalandia. Där borde ju finnas resurser. De hade dock stängt för underhåll! På vägen från Rödby noterade vi att kön ner mot färjorna hade växt ytterligare. Nu var den säkert uppåt 1 mil i dubbla filer! En blandning av lastbilar, bussar och personbilar så långt ögat kunde nå. Och ingenstans kan man ta sig ur den, komma över på norrgående körbana och köra därifrån. Snacka om att vara fångad! Vi körde dock norrut och det fick bli mat på Svansögrillen vid Saxkjöbing! Total kaos! Tog säkert över en timme att fixa maten till oss. Trots att vi förvarnat dem via en av busspassagerarna! Vi åt i bussen! Så bar det då iväg mot Sverige. Snöade emellanåt, och det blåste ganska rejält fortfarande. Och så möttes vi av blåljusen igen! Faröbroarna var fortfarande avstängda och det blev till att leta rätt på de gamla broarna igen. Men vi kämpade vidare och vid Köge möttes vi av blåljusen igen, men nu var det en olycka vid en av avfarterna, som dock inte berörde vår framfart. Men bussens evakueringslucka lossnade igen med en smäll. Ingen skadades av nertrillad innertaksdel! Chauffören lyckades reparera igen. Fortfarande rejäl blåst! Vi började närma oss nu Köpenhamn, men då stannade bussens motor! Ute på motorvägen vid Ferring-kontoret så slocknade motorn och den gick inte att starta igen. Klockan var då ca 22.45. Lång dags bussfärd mot natt! Så där satt vi ute i en "död" buss, det snöade, men trafiken rullade på. Chauffören försökte fixa bussen, men den ville inte gå igång. Framåt 00.30-tiden kom en annan återvändande julmarknadsbuss och hämtade oss! Öresundsbron var fortfarande öppen, färjorna Helsingborg-Helsingör var inställda! Just som vi passerade betalstationen vid bron kom en blixt och knall mitt i snöandet! Det åskade! Till slut kom vi fram till Hyllie och vi kunde ta vårt "pick & pack" och gå till bilen för att köra hem. Vid Svedala var det dags för blåljusen igen. En bil hade halkat/brakat in i mitträcket och räddningen pågick. Vi var hemma i Ystad igen strax efter 02.00 efter en lång och märklig dag. All heder åt guide och chaufför! Det var faktiskt ganska god stämning ombord på bussen hela tiden, möjligen med undantag för slutet på eftermiddagen, när matbristen gjorde sig rejält påmind. Guiden konstaterade att, trots över 40 års vana, hade hon aldrig varit med om något liknande den här resan. Inte ens i närheten av en sådan "motvalls-utflykt". Men vi kom hem - och hade inte en tanke på att ens åka stadsbuss på ett tag!
22-11-2018 14:08skrevAnette Ambjörnsson
Gubben och jag hade hyrt en jaktstuga långt borta från alfaväg, ingen vatten, el fick vi genom generator på utsidan, spade i skogen för nödvändiga behov. Våningssäng, matbord, 2 pinnstolar, ett enkelt skåp, en helt underbar natur och grillplats. Efter en lång dags vandring och mys vid grillen kröp vi i våningssängen, gubben där upp och jag i underslafen. Kändes som vi låg i hängmattor och snart började gubben klaga på ont i ryggen, kämpade oss upp av "hängmattorna", fick loss skåpsdörren och plaserade denna under madrassen i överslafen. På plats i våningssängen ville jag skoja med gubben - frågade på samma gång som jag med benen från underslafen riktade ett ordentligt spark mot hans dörr-säng-botten "känns det bättra nu"? Ur överslafen flög gubben i en båge och ner på golvet - aj aj va han slog sig.
22-11-2018 13:44skrevHelen Fredriksson
Måste vara när jag fyllde 30 år o vi åkte till det exotiska Thailand. Startade resan i Bangkok o på den tiden var det med er reseledare redan från flygplatsen o han berättade att i Bangkok skulle vi känna oss trygga. Där var det minsann inga brott. Vad händer. Jo andra kvällen skulle vi åka tuktuk för första gången till hotellet. Sitter i baksätet med min handväska i knät. Vad händer. Jo en motorcykel med två passagerare varav den ena sliter tag i min handväska o drar iväg. O vi efter i tuktuk på två hjul i gatuhörnen. Alla som sett James Bond fattar hur det kändes. Tyvärr försvann väskan med kamera o nyckel till värdeskåpet. Stackars tuktuk förare. Fick köra runt på oss till en massa polisstationer och mer och mer skäll fick han för varje gång. Slutade med att han vägrade köra oss mer o släppte av oss på hotellet. Fick i alla fall en polisrapport o tror inte det året varit än som det hände. Typ 2030 eller så. Dagen efter fick vi sitta ihop med en låssmed som fick dyrka sig in i vårt värdeskåp med uråldriga verktyg. Säger bara det, lita aldrig på en reseledare!!!!!
21-11-2018 14:11skrevHåkan Karlsson
Min fru ville att jag skulle följa henne till Malmö och Köpenhamn och detta skulle bli hemkomst på vår 35-åriga bröllopsdag. Jag ville inte och istället firade vi dagen veckan innan på Viking Line Sverige. Vi var nöjda så och hon reste med en väninna. Det var dags att komma hem på måndagskväll och jag skulle möta vid tåget. Det började strula för dem redan vid Köpenhamns Flygplats, stor försening då det var spring i spåret. Deras byte av tåg i Linköping blev ej av, i stället hamnade de i Stockholm mycket försenad, tåg till Uppsala och sedan Upptåget till Gävle. Men 10 minuter innan Gävle händer detta. Hon hade sin väska stod intill sig och den började rulla, frugan sprang efter den och ramlade, slog sig ordentligt. Ambulansen kom och tog hand om henne och iväg till sjukhuset, hon hade hemska smärtor och fick en massa morfin. Vi hade en resa till Madeira inbokad om två veckor, man undrade om vi skulle komma iväg. På sjukhuset blev det röntgen och det var hennes axel som var ur led, den rättades till och vi var alla tre glada, för nu fick hon följa med hem och ta det lugnt och julpysslet hoppade vi över och såg istället fram emot resan till den blommande ön. Det blev en bra Jul ändå.
21-11-2018 13:25skrevAnita Karlsson
För tre år sedan flög min kära vän Ulla och jag till Wroclaw med wizzair.com. Dagen innan för att vara säker att vi skulle komma med planet reste vi från Gävle med SGS Bussen till Stockholm och Flygbussarna till Skavsta. Sov gott den natten på Hotell. Något år tidigare blev vi sittande på tåget när vi skulle till Warszawa, vi missade planet, bäst att känna sig säkrad. Ja vi kom iväg till Wroclaw, bodde där i fyra nätter och vi besökte deras fina Julmarknad varje dag, så trevligt så. Men efter att ha varit borta i fem nätter och Julstöket och Make väntade hemma så skulle det bli skönt att komma hem. Sitter på flygplatsen och på tavlan ser det ut som planet skulle landa i tid, men vad är det som händer, dimman hade vi observerat. Mycket riktigt vi får veta att planet kommer att landa i Poznan, kommer inte att plocka upp oss hem. Det blir ombokningar, vi får välja på att stanna tre nätter till, inget hotell inbokat, eller ta oss till Warszawa och bo där ett par nätter. Men då väljer vi att ta oss hem själva. Det blir en lång resa, först flygbuss till stadens Banhof, sedan enkel biljett med buss till Berlin Banhof, vänta där i fyra timmar och sedan tåg till Hamburg, vänta också där i fyra timmar mitt i natten med mycket fylla runt omkring oss, vi två äldre damer, inte alls kul. Dessutom mycket jobbigt då vi hade tunga väskor. Ja, så åker vi från Hamburg till Flensburg, där möts vi av hur mycket flyktingar som helst, men de ordnade en liten plats till oss där vi kunde äta en smörgås och dricka kaffe. De är nu söndagsmorgon och vi har inte sovit ett dugg, vi känner oss ganska slut. Ja, då byter vi tåg som går till Köpenhamn, sedan byte igen till Malmö. I Malmö hinner vi äta lite frukost, vi löser biljett till Stockholm och från Stockholm åker vi med SGS Bussen hem till Gävle. I Gävle hämtar maken oss och då är klockan strax före 24.00 söndagskväll och vi skulle ha varit hemma lördagseftermiddag vid 17-tiden. Vi var trötta, svettiga, kände oss lortiga och förbannande, men i dag tre år efter händelsen skrattar vi. Detta var för mig och min väninna en mycket ovanlig resa. Den var tuff för två 70 åriga kvinnor.
15-11-2018 11:07skrevJenny Elgström
När jag var 25 år cyklade jag med min pappa till Tyskland. Vi bodde i ett tvåmanstält. Bara här kan man ju skratta ihjäl sig. När vi cyklade hem igen åkte vi färja från Kiel till Göteborg. Vi hade handlat flera flak med öl som vi hade surrat fast på vår cykelvagn. Vi cyklade av först, framför alla bilar som var ombord och även framför alla bilar som väntade på att få köra ombord på färjan. Vi hade tydligen inte surrat fast flaken tillräckligt bra, så när vi cyklade av ramlade alla ölen av...De gick sönder och sprutade åt alla håll...Alla bilar ombord och alla bilar i kön nedanför började att tuta och folk stod och applåderade. Själv blev jag otroligt röd i ansiktet och försökte samla ihop alla ölburkar, men till slut i såg jag att det inte gick...så jag fick cykla av båten utan ölen. Jag glömmer det aldrig. Skrattar så mycket åt det nu...

Seneste blogindlæg

BLACK FRIDAY: Gode tilbud og stor feriekonkurrence!
Natten til fredag den 23. november sænker vi priserne på nogle af vores største ferief...
61 Kommentarer
BLACK FRIDAY: FAKTA OCH TÄVLING
Natten till fredag den 23 november sänker vi priserna på några av Happydays semesterfavo...
15 Kommentarer
Filmen fra studieturen 2018
Grüβ Gott og gullashsuppe! Se filmen fra studieturen 2018, da Happydays indtog alperne i b...
1 Kommentarer

Seneste kommentar

Annette L.
KRYDSTOGT MED FORHINDRINGER I foråret 2012 skulle vi på vores første krydstogt. Skibet skulle afsejle fra Dubai. Den planlagte flyvetid fra Danmark skulle blot være nogle få timer, men den samlede rejsetid endte med at blive på 60 timer! Problemerne begyndte ved den planlagt mellemlanding i Amsterdam. Her var der kommet lidt sne og derfor kunne vi ikke lande men blev i stedet omdirigeret til Bruxelles. Efter vi var landet her sad vi en rum tid i flyet, før det fløj til Amsterdam, hvor den videre afgang til Dubai var aflyst. Her fik vi lov til at stå og stå i timelange køer på et hårdt cementgulv blot for absolut ingen brugbare informationer at få. Vi fik dog til sidst et hotel, som vi kunne vente på. Da vi ikke kunne få fat vores bagage, hvori vi havde pakket vores overtøj, frøs vi nærmest til ispinde, da vi ventede i lang tid på en taxa. Dagen efter blev alternativet så at vi skulle vi flyve fra Amsterdam via London til Dubai. Det lykkedes og glade sad vi i London i flyet med kurs mod Dubai. Efter 6 timer i flysædet uden hverken vådt eller tørt fik vi til sidst at vide at flyet altså ikke kom nogen vegne den aften! Så igen ud i kulden for at vente på en taxa og ind på endnu et hotelværelse. Endelig, endelig på tredjedagen fløj vi til Dubai. Da vi kom dertil, var krydstogtskibet dog for længst dampet af, så det gik med taxa gennem 300 km ørken for at indhente skibet i dets næste havn. Da vi kom til havnen, vendte taxachaufføren straks om, og så stod vi alene, og så landgangsbroen blive trukket op. Desperationen i vore blikke formildede dog skibsofficeren, som allernådigst lod os komme med tre dage for sent. Vi havde dog stadig ingen bagage og vores rejsetøj var ved at være godt nusset, så vi kunne slet ikke leve op til skibets fornemme dresscode. Vi listede os rundt langs panelerne i vores i nød indkøbte reklametøj fra skibets souvenirbutik. Vi blev genforenet med vore kufferter dagen før hjemrejsen. Efter mængden af bagagemærker at dømme havde de været på en endnu mere omstændelig omvej, end vi selv havde!
Bernt Salzwedell
Et efterår rejste vi til Tyrkiet. Det regnede fra ankomsten i lufthavnen og til flyafgang hjem otte dage senere. Hotellet havde ingen varme, og når man skulle indtage dagens måltider, foregik det i bare fødder, da der stod cirka 10 cm vand i restauranten. At tørre håndklæder var en umulighed. Når man bestilte vin etc. i restauranten, skulle man betale med perler med forskellige farver og værdi., som man købte for EURO. Det tog sin tid at betale, da jeg tabte en af perlekæderne på gulvet, og alle perlerne tog på sejltur i restauranten. Men man tager den da bare med ro: Hver morgen gik en ven og jeg ned til badestranden, iført badebukser og paraply, og så gik vi ud til navlen, mens vi sang "I'm singing in the rain". Det kunne tjenerne godt lide, så vi fik RAKI til at varme os på efter morgenbadet. Vi fik ingen souvenirs med hjem, for praktisk talt alle forretninger var gået i vinterhi, og de få, der var åbne, havde et meget træt personale. På en bådtur i regnvejr tabte jeg mit kamera, så jeg har desværre ikke nogen billeder fra denne skønne ferie :-).
Esther Krogh Hansen
En ferie jeg aldrig glemmer på godt og ondt. I marts 2007 skulle min veninde og jeg til Costa Rica , og med tog fra Århus til lufthavnen i Kastrup. Der var varslet snestorm og jeg tog toget tidligere for at være sikker på at nå frem. Århus var allerede lukket for udkørsel om aftenen, og vi skulle flyve næste eftermiddag. Da vi ankom til hovedbanegården i København stoppede toget. De ventede på en lokofører som var forsinket på grund af vejret og arbejdstiden var udløbet for den pågældende. Til sidst fandt vi et S tog og smed kufferten ned ad trappen i snedriverne, og nåede endelig lufthavnen. vi sad så og ventede til om eftermiddagen før banerne var ryddet. Så da vi kom til Amsterdam var vores fly fløjet. Vi stod i kø for om bookning , hjælp til at ringe til rejsebureau og afbestille nat og udflugt første dag i Costa Rica. Vi skulle mellem lande i Miami og vi måtte ikke få vores kuffert. Vi insisterede og fik dem endelig langt om længe og fik booket en overnatning. Næste dag med taxa til Amsterdam lufthavn , fly vouchers, og denne gang mellemlanding i Mexico City. ( godt vi fik kufferten, ellers var den havnet i Miami ) Da vi ankom til Mexico foer vi vild i lufthavnen og endte i P. kælderen. Op og ned med elevator til vi endelig fandt ankomsthallen. MEN så startede problemerne først rigtigt. Vi afleverede først de grønne migrationspapirer og så bad Man om en E. Ticket , men vi havde kun en printet voucher. Så blev vi sendt til en anden skranke som sendte os tilbage igen. Ingen ville hjælpe os. Til sidst fandt vi en rigtig politi betjent og spurgte hvad vi skulle gøre, om vi skulle blive i Mexico, og han gik hen til skranken og med løftet pegefinger beordrede Dem til at give os vores flybilletter. Da han var gået spurgte de så om migrations papirerne som vi havde givet, hvilket De benægtede. Vi bad hende kigge i papirkurven, ellers vi ville hente betjenten igen. Til sidst lykkedes det, og da var tiden så knap at vi var ved at misse flyet til Costa Rica. Heldigvis fik vi en god ferie med mange oplevelser. Da vi skulle hjem igen var flyet forsinket til vores held, for da De skulle printe min billet gik systemet ned og vi ventede spå længe, at vi lige med nød og næppe nåede afgangen trods forsinkelsen i Costa Rica. Vi snakker tit om den tur og var glade for, at vi var 2 til at støtte hinanden.

Populære tags

Vi bruger cookies. Læs mere..